Arbetet fortsätter under svårigheter

De hamnade till slut i Kenya. Men just nu är de är hemma i Sverige på semester för att träffa barn, barnbarn och se om hus och hem. Men samtidigt som de njuter av ledighet finns tankarna hos de många kollegorna i Sudan som arbetar under svåra omständigheter.

I skuggan av allt annat som händer i världen, pågår en av de största humanitära katastroferna i Sudan. Över 10 miljoner internflyktingar sattes i rörelse i april 2023 när två höga militärer och deras arméer hamnade i konflikt med varandra. I Sudan rådde redan då en humanitär katastrof med över en miljon flyktingar från Sydsudan, främst vid den södra gränsen. ADRA Sudan hade då en styrka på ca 116 anställda på flera platser i landet där man bedrev både utvecklingsprojekt – främst inom jordbruk, hantverk och småskalig och kooperativ handel – och humanitära insatser kring flyktingsituationen, vattenförsörjning, hygien och skydd.

Läs: Tryggare nu, men fortfarande i Sudan

Efter flykten ut ur Sudan i april 2023 hamnade Martin och Solange så småningom i Nairobi, Kenya. Där upprättade Martin, som då var nytillträdd direktor för ADRA Sudan, ett nytt landskontor. Kontoret i huvudstaden Khartoum, Sudan, togs av rebellarmén RSF i juni eller juli 2023. Då flyttades kontoret till Wad Madani, en stad 20 mil söder om Khartoum. Men sex månader senare intogs även denna stad av RSF. En allt större del av landet kontrolleras nu av RSF och ADRA Sudans arbete påverkas av att de tar kontroll över vägar och landområden.

Direkt efter krigsutbrottet, samtidigt som projekt avslutades och innan nya skulle påbörjas, minskade ADRA Sudans personalstyrka något. Nu är man åter uppe i ca 110 anställda, varav 8–9 är så kallade internationella, alltså inte sudaneser. Idag har man fungerande fältkontor i framför allt södra Sudan i gränsområdena mot Sydsudan och Etiopien och västra Sudan i gränsområdet mot Tchad. Därifrån leds de projekt som pågår i regionerna. Det gör att Martin kan fortsätta ha kontakt med och även besöka projekt i Sudan genom att resa in via grannländerna.

20 procent av arbetet som ADRA Sudan bedriver just nu är fortfarande utvecklingsprojekt, så kallade livelihood-projekt som går ut på att hjälpa människor att hitta en egen försörjning och bli självförsörjande i form av jordbruk, hantverk och handel.

80 procent är humanitära insatser där man fortsätter arbeta med vattenförsörjning, hygien och skydd för den redan pågående flyktingsituationen och den stora internflyktingsituationen som startade med kriget. Det handlar om att gräva brunnar, starta upp solenergianläggningar som kan driva vattenpumpar, renovera skolbyggnader så barnen kan gå i skola, se till att det finns skydd i form av tält och enklare byggnader, dika upp markområdet där flyktinglägren finns för att förhindra översvämningar, bygga upp mottagningscenter och dela ut så kallade ”non-food” artiklar.

Man jobbar också med vad som kallas ”protection”, skyddsaktiviteter för särskilt utsatta, inte minst kvinnor och barn. Man förmedlar kontakt med och finansierar transporter till sjukhus och kliniker och andra projekt som går ut på att särskilt möta kvinnors och barns behov av skydd.

”Det är ett sådant elände att det är svårt att begripa”, säger Martin när han börjar beskriva situationen för flyktingarna.

När kriget startade tvingades många sydsudaneser som börjat skaffa sig ett liv och försörjning närmare storstäder som Khartoum att återvända till flyktinglägren i södra Sudan. Samtidigt tvingades miljoner människor som är vana vid ett relativt bekvämt liv i städerna att fly. De ockuperar skolor och andra byggnader längre bort från striderna, vilket påverkar situationen för den befintliga befolkningen. Avloppssystem och vattenförsörjningen är inte byggd för den ökade belastningen, vilket i sin tur skapar nya problem. Människor som varit vana att sova i sängar, tvingas trängas och sova direkt på golvet i klassrum och på jordgolv i tält.

Martin berättar att i de södra och västra delarna av Sudan, där ADRA Sudan är verksamt, finns det en relativt god tillgång på mat, både lokalt producerad och mat som förs in av exempelvis FN:s World Food Program. Den stora utmaningen för flyktingarna är hur de ska kunna få tag i mat utan försörjning och förmåga att betala för den. Inbördeskriget har orsakat en kollaps i det ekonomiska systemet och logistiken. I Sudans norra delar, som i huvudsak är öken, är matförsörjningen ännu svårare, vilket rapporterades i SVT häromdagen.

Situationen för ADRA Sudans medarbetare i dessa områden är inte så mycket bättre eftersom de flesta själva är internflyktingar. Detta har Martin fått erfara de gånger han rest in i landet för att stötta dem och göra sig en bild av situationen. Han inspireras av deras hängivenhet och uppoffringar. Han berättar också hur de försöker ge sina anställda pauser, genom att ta ut dem ur landet för korta utbildningar och vila i Kenya.

”Då känner man att ens egna problem är så små, att det egentligen inte finns något att klaga på”, säger Martin.

Vad som ligger närmast att göra är att försöka öppna två fältkontor i huvudstaden Khartoum där läget har stabiliserats något. Stabilisering handlar inte om att allt har blivit normalt eller bättre, snarare att det råder mer av en terrorbalans. Khartoum är en delad stad där gränsen går mellan den sudanesiska regimens armé och rebellarmén RSF:s kontrollerade områden. Målet är att kunna öppna ett fältkontor på vardera sida för att kunna hjälpa de många människor som lever här både som flyktingar och bofasta.

Vi fortsätter be för Martin och Solange i deras tjänst: Martin som ledare för ADRA Sudans verksamhet och medarbetare och Solande i hennes arbete som engelskalärare på distans för flera missionärer och biståndsarbetare som kommer från olika länder.

Rainer Refsbäck, missionssekreterare

Bildtext: Kanske behöver bilden med många sedelbuntar på ett bord en förklaring? Som nämns i texten ovan så är det stora problemet för familjer på flykt i Sudan att de inte har ekonomi att köpa det de behöver av grundläggande nödvändigheter som mat och kläder. En familj med 4-6 barn får klara sig på motsvarande 100 dollar i månaden. Med detta bidrag ges familjen möjlighet att själv välja hur man ska använda det. Det har visat sig vara ett effektivt sätt att hjälpa flyktingarna i just den situation som råder i stora delar av Sudan.