Knott: Du har en bred internationell erfarenhet av livet inom Adventistsamfundet. Du har varit ledare i flera av samfundets världsregioner. Vad har denna världserfarenhet fört med sig?

Wilson: Det är omöjligt att beräkna de välsignelser och fördelar som denna erfarenhet har gett – helt omöjligt. Att växa upp som jag har gjort i Egypten, arbetat i Västafrika och i Ryssland, varit i kontakt med andra regioner genom mitt arbete i samfundets sekretariat – det hjälper mig som person att se den större bilden. Man fokuserar inte bara pĺ sina egna provinsiella synpunkter: Man börjar förstĺ att vi verkligen är en världsfamilj. Det som binder oss samman är inte politiska intriger och taktik. Det är budskapet, Bibeln och den heliga Anden som binder oss samman till en internationell familj.

Dabrowski: När du tänker pĺ din första pastorstjänst för mĺnga ĺr sedan – formade nĺgot dig dĺ för din nya roll?

Wilson: Absolut. Jag lärde mig mer under de första nio mĺnaderna som pastor än jag gjorde under alla mina ĺr i högskole- och seminariestudier. Man fĺr mĺnga nödvändiga akademiska och teoretisk kunskaper, men de första fĺ mĺnaderna som pastor ställer dig rätt i skottlinjen. Man möter människor, hanterar verkliga situationer där du utmanas att försöka lösa ohanterliga problem. Med tiden hjälper dig detta att falla pĺ dina knän och be om ledning. En sak som jag försöker göra pĺ morgonen är att ĺberopa löftet i Jakobs brev 1:5 och be om vishet. Jag har inte visheten. Jag mĺste fĺ den frĺn himlen. Och när du är i en svĺr situation, vare sig som ung pastor eller erfaren ledare, är du alltid i behov av denna visdom. Den första tiden som pastor formade mig lĺngt utöver det jag kan förklara. Jag prisar Herren för alla erfarenheter jag har haft.

Knott: En del av de tidiga erfarenheterna var ocksĺ erfarenheter av storstaden. Berätta nĺgot om hur arbetet i storstadsmiljön har format din vision att nĺ ut till världens storstadsomrĺden.

Wilson: Tidigt fick jag erbjudandet att fĺ arbeta i New York. När jag talade om detta med min far, sa han: ”Om du verkligen vill ha en utmaning, ĺk till New York City”. Jag tackade för hans rĺd och det förändrade mitt liv. New York är ännu en verklig del av mitt liv och mitt hjärta.­ New York är, enligt Ellen White, en bild pĺ hur resten av världen kan bearbetas. Vi lever nu i en tid när hälften eller mer av världens befolkning bor i stora städer. Det betyder att vi mĺste alla ha en stor börda för människor i städerna. Du kan evangelisera i New York, Sao Paulo, Mexico City, Tokyo eller Hong Kong med utgĺngspunkt frĺn en plats. Man behöver ett vidlyftigt tillvägagĺngssätt och den profetiska nĺdegĺvan har gett oss mĺnga instruktioner när det gäller hur vi nĺr dessa städer. Jag är mycket starkt övertygad om att vi kommer att se en väckelse i form av praktisk hälsomission där människor vet hur de ska hjälpa andra som har särskilda behov.

Dabrowski: Vilka ledarskapskvaliteter behövs för att inspirera en ny generation? Det finns en ny generation av ungdomar, varav en del är missnöjda – även med församlingen.

Wilson: Det är en stor frĺga och den förtjänar ett ganska lĺngt svar. Det viktigaste för ungdomar är att förstĺ ledarna i Adventistsamfundet inte bara är personer som fungerar i en administrativ ram och kan trycka pĺ de rätta knapparna, utan de är verkligt andliga personer, personer som har ett levande band till Guds Ord, med Herren själv, genom bön – som tror pĺ vad denna kyrka är kallad att uträtta. Jag hoppas inte att nĺgon varken ung eller gammal nĺgonsin kommer att tänka att det att vara medlem i Adventistsamfundet är som att vara medlem i vilken organisation eller vilket samfund som helst. Vi har en kallelse, och jag hoppas att ungdomar lĺter sig ĺterupplivas av denna kallelse. Visst, de kan se att det finns hyckleri och saker som de inte gillar: De kan tycka att det finns andra saker som samfundet borde fokusera pĺ. Men de mĺste ocksĺ se den stora bilden, det storastridentema som genomlyser varje frĺga om varför vi verkligen finns här. När ungdomar ser början och slutet – och allt däremellan – kommer de att fĺ kraft att göra det vi alla behöver göra. Vĺra ledare behöver vara ödmjuka: De behöver vara starkt förbundna med Jesus och de behöver vara tillgängliga, inte reserverade eller slutna. De behöver vara balanserade: De behöver vara bra lyssnare, snarare än att ha rätt svar hela tiden. Man behöver bara lyssna mycket. Ledare behöver ocksĺ vara grundade i Guds Ord och i den profetiska nĺdegĺvan sĺ att de förstĺr vilka de är och hur de ska ĺstadkomma saker.

Knott: Den stora majoriteten av ledare i samfundet är frivilligarbetare, personer som inte har betalt för sitt arbete. Jag vet att du just nu är förste förestĺndare i en lokal församling – en av dessa frivilligtjänster. Vad skulle du saga just nu till den stora frivilligkĺr som leder lokala församlingar, till dem som kanske predikar nästa sabbat, eller tar hand om kyrkbyggnaden eller leder församlingens verksamheter?

Wilson: Frivilligarbetarna har ett absolut värde för församlingen. Det är helt omöjligt för oss att fungera utan dem. När man är medlem i en församling, vilket vi alla är, och du blir involverad i den församlingen, sĺ behöver man verkligen inte betalt för det. Betalningen är de resultat som man ser i form av förvandlade liv, och den glädje som ungdomar finner i sin tro och den tillväxt som sker i församlingen.

Dabrowski: En av samfundets kärnvärderingar är enhet. Vad betyder enheten i församlingen och hur kan vi uppnĺ den?

Wilson: Enhet betyder inte nödvändigtvis att alla gĺr i marschtakt och endast gör honnör pĺ befallning. Vi kan ha olika ĺsikter: Vi kommer frĺn olika kulturer, sprĺk, bakgrunder och sociala omständigheter. Det som förenar oss är mer än vĺra riktlinjer, mer än det massproducerade materialet. Över alla andra saker, förenar den heliga Anden oss. Jag har nĺgon gĺng sagt till min kära hustru Nancy, att det är fantastiskt att resa runt världen och se alla dessa olika kulturer, men att beviset pĺ att Adventistsamfundet är Guds särskilda kyrka är att den heliga Anden hĺller oss samman. Jag tror inte att vi ska följa vĺr tids vana att alltid vara ”politiskt korrekta”. Vi behöver vara balanserade, vi mĺste vara försiktiga, vi behöver visa känslighet. Men enhet är inte nĺgot som vi nödvändigtvis framställer. Visst, som ledare hoppas vi hĺlla människor i rörelse i en viss riktning. Men om vi visar dem till Jesus och den heliga Andens kraft och till ett budskap som bottnar i Ordet, med ett aktivt böneliv och evangeliserande aktiviteter, kommer detta folk att vara förenade därför att den heliga Anden förenar dem.

Knott: Säg ett ord till dem i samfundet som undrar om ledarskap gör nĺgon skillnad just nu. Vad tror du kan tänkas förändras under kommande ĺr genom din tjänst eller andras?

Wilson: Jag har inga illusioner om att jag kan ĺstadkomma nĺgon stor förändring pĺ egen hand. Endast den heliga Anden kommer att göra det. De flesta vet inte mycket om ledarskap i samfundet. Och ska jag vara helt ärlig, sĺ tror jag inte att de bryr sig. De känner sin församlingspastor och det är vad som har betydelse. Men utöver det finns det de som vet vem generalkonferensordföranden är, eller vem som är missionsförestĺndare i deras union. Men det är inte viktigt att de vet dessa saker. Det som är viktigt är det inflytande som samfundet har – att samfundet är en andlig rörelse, verkligt grundad i Ordet och att den heliga Anden förändras oss till att bli mer och mer lika Jesus sĺ att vi verkligen kan fullfölja uppdraget. Om detta slags inflytande kan upplevas utan att vara sammankopplat med ett namn, en person, en administration eller till initiativ, skulle jag vara fullständigt nöjd.

Dabrowski: Pĺ ett personligt plan, när du ringde Nancy och dina döttrar om nyheten, vad sa de dĺ?

Wilson: Min hustru är mig kär. Hon är en andlig ryggrad. Hon älskar Herren med kraft. Hon studerar Bibeln och Ellen Whites skrifter, hon har ett fullständigt förtroende för denna rörelse. När jag ringde henne – jag antar att hon inte har nĺgot emot att jag säger det – började hon grĺta. Hon förstĺr och känner till den slags press och det ansvar som följer med detta, eftersom vi har sett andra ledare pĺ nära hĺll. Som vi har gjort i andra situationer, sĺ har vĺr familj helt enkelt sökt Herren efter den uppmuntran och ledning som är sĺ nödvändig för att kunna möta de utmaningar som ligger inför oss. Man mĺste helt enkelt bara lita pĺ Herren. Jag ĺtrĺr allas förböner, och människor har sagt till mig att de ber för mig. Det är de bästa nyheter jag kan fĺ. Men det handlar inte bara om mig, jag förstĺr det pĺ det sättet att de ber för samfundet. De ber för denna fantastiska rörelse som vi tillhör, adventrörelsen.